Vecka 40–41: Rollspelstankar och nygamla kontakter

De senaste veckorna har jag funderat över det här med titlar, att sätta etiketter på sig själv och det man vet och kan. Just nu står det ”redaktör, projektledare och utbildare” i min Linkedin-profil. Kanske ska jag även lägga till skribent. För skrivande är vad jag har ägnat mig åt de senaste veckorna: till exempel rollspelsscenariot ”Midsommar 2019” och utkast till eventuellt kommande uppdrag.

Härom dagen fick jag ett meddelande från Anna MalmstenVesir. Hon skrev: ”Det var länge sen. Men jag minns dig minsann som en stark skribent.” Det är intressant att få en annan persons syn på ens egna styrkor, att bli ihågkommen för något som inte är det första man själv säger när någon frågar vad man gör/kan. Anna och jag fick kontakt under våren 2010 på grund av att hon sökte en ny kollega. Då  bodde jag fortfarande i Göteborg, men vi träffades på hennes kontor i Stockholm i september, drack kaffe och pratade om vad vi gjorde och hur vi eventuellt skulle kunna samarbeta. Det var ett kul möte, men annat kom emellan och just där och då blev det inget mer. Hösten 2012 hördes vi av igen och samarbetade kring ett kortare korrekturjobb, sedan fick vi fullt upp med annat på respektive håll.

I oktober 2013 träffades vi igen. Anna var då med och ordnade en föreläsningsserie. Jag gick på ”Afternoon tea som får dina presentationer att sticka ut”, och fick – förutom att träffa Anna igen – kontakt med Lisa SjöströmRapsodi kommunikation. Via Lisa fick jag ordning på materialet inför ny hemsida, och fundera ordentligt på mina styrkor och vad jag skulle fokusera på i mitt företag. Jag minns att Lisa tyckte ”… att jag skulle prata inför folk och hålla föreläsningar”. Min passion för text, och undervisning blev tydligt för både henne och mig när jag fick hjälp med att sätta ord på funderingarna kring vad jag egentligen ville göra, och varför. Tack Anna för inbjudan och tack Lisa för samtalen!

Och nu har Anna och jag fått kontakt igen. Vad det blir av det den här gången är inte bestämt, men det är inte heller viktigt. Det viktiga är att vi fortfarande finns i varandras nätverk och att ett kort mail får mig att fundera över vad jag vill, kan och ska göra. Så Anna, jag lägger till skribent i profiltexten så fler än du, jag själv om inte annat, får upp ögonen på att jag faktiskt skriver. Och för den nyfikne: Jag tror att anledningen till att Anna associerar mig med skrivande är novellen jag skrev till Fria tidningens novelltävling 2008 – ”Inget är förbjudet där”.

Inget är förbjudet där